Dela

Jugend, 1900-tal

Ut med det gamla
Vid slutet av 1800-talet hade arkitekter och formgivare tröttnat på de äldre tidernas stilar som hade dominerat den senare hälften av seklet. En ny riktning med olika namn gjorde sitt intåg och i början av 1900-talet dominerade den arkitekturen i hela Europa. Det vanligaste namnet var Art Nouveau, men i Sverige kom den att kallas Jugend, efter det tyska ordet för ungdom. Och som namnet antyder var det en stilriktning med ett ungt, friskt, ljust och luftigt formspråk som framför allt hämtade sin inspiration från växtrikets oregelbundna och organiska former.

En kort epok
Jugendepoken varade från 1890-talet till omkring år 1920, vilket är en kort period om man jämför med andra stilriktningar. Men eftersom det byggdes mycket vid den här tiden kan man se relativt många exempel på jugend inom arkitekturen i europeiska städer.

Jugend i Göteborg
I Göteborg finns flera av jugendepokens mästerverk representerade. Samhällsvetenskapliga biblioteket och det så kallade Tomtehuset är två exempel i Vasastaden, som har ritats av en av Sveriges främsta jugendarkitekter, Hans Hedlund. Samhällsvetenskapliga biblioteket, som från början var Göteborgs Stadsbibliotek, kallades ”Bokpalatset” och ”Bokslottet i Haga” när det invigdes år 1900 och det har de för jugendstilen så typiska blomdekorationerna i såväl den bågformade marmorportalen vid entrén som i byggnadens sockel. Tomtehuset har al fresco-målningar runt fönstren och väggmålningar med tomtar på andra våningen.

_DSC5910_2.jpg
259956_sveag_2_low_0023.jpg

Med inspiration från växtriket
Jugendstilen var en reaktion mot historicismen, traditionell formuppfattning, de klassiska kompositionsprinciperna och nystilarna som blickade bakåt. Den nya stilen förde med sig en känsla av uppbrytande, förnyelse och ungdomlig friskhet. De typiska dragen var organiska, slingrande växtformer, frukter, fröhus och tallstammar som motiv i byggnadernas ornament, spröjs i fönstrens ovandelar, asymmetrier och rundade burspråk.

Ett samlingsbegrepp
Det var redan på 1890-talet som jugendepoken tog sin början, men till Sverige kom den något senare. Den kan spåras till brittisk kulturdebatt, där man ville framhålla hantverk och skaparkraft i enlighet med Arts and Craft-rörelsen. Nu ville man frigöra sig från de traditionella normerna och istället få utrymme för en mjukare och luftigare byggstil. Jugendstilen är dock inte enhetlig utan kan snarare ses som ett samlingsbegrepp för en rad olika uttryck. Den utvecklade också särpräglade former på olika platser. En av jugendstilens mest kända arkitekter är den katalanske Antonio Gaudí med katedralen Sagrada Familia i Barcelona. Han experimenterade med olika formspråk, material och tekniska konstruktioner. Men i en annan version av jugend använder man till exempel geometriska, raka former och färre dekorationer. I Sverige fanns det ingen klar skiljelinje mellan jugend och nationalromantik och det gör att många byggnader har drag av båda stilarna. Det finns således ett flertal olika varianter av det vi kallar jugend.


Ungt, friskt och ljust formspråk med inspiration från växtrikets oregelbundna och organiska former. Slingrande ornament i byggnadernas fasader, spröjsade fönster och buktande burspråk med tak som är gränärgad kopparplåt eller glaserat tegel.

Ljusa färger och runda former
Jugendbyggnadernas släta putsfasader målades i ljusa och klara färger såsom gulrosa, gulvitt, ljusrosa, gulrött och gult och de dekorerades med ornament med växtmotiv. De hade buktande burspråk uppe vid takfoten och entréerna var bågformade med extra många dekorationer. Fönstren var vitmålade och spröjsade upptill och de tidigare svarta plåttaken ersattes av grönärgad kopparplåt eller glaserat tegel. Även hemmens interiörer var ljusa och luftiga med detaljer från växtriket i exempelvis stuckaturer, listverk och de vitmålade kakelugnarna.

Vi rekommenderar


Läs vidare bland fler ämnen