Dela

1880-tal

Nyrenässans
De arkitektoniska stilarna i slutet av 1800-talet brukar samlas under namnet nyrenässans. Det kan dock vara svårt att hålla isär begreppen och skillnaderna dem emellan eftersom renässansen var ett slags grundstil under hela 1800-talet som alla arkitekter och formgivare utgick ifrån.Renässansen är dessutom en bred genre med olika inriktningar, så en arkitekt som var verksam under 1800-talets senare hälft var en renässansarkitekt som samtidigt kunde använda sig av flera historiska stilar.

En dekorerad och historieromantisk arkitektur
Det fanns flera så kallade nystilar som alla var en reaktion mot den tidigare strama empiren, eller Karl Johansstilen som den framför allt kallades i Sverige. Det nystilarna hade gemensamt var en mer dekorerad arkitektur som inspirerades av exotiska och historieromantiska formspråk. En orsak till att husen dekorerades rikt under den här tiden är att det, i samband med industrialiseringen, blev billigt att tillverka material. Delar i puts och gips kunde förtillverkas och sättas fast på fasaden.

Den första nystilen var nygotiken som hade utvecklats i England redan på 1700-talet. I Sverige var det i kyrkor som nygotiken kom till uttryck med bland annat spetsiga valv och fönsterbågar. Ett exempel är Oscar Fredriks kyrka i Linnéstaden.

Nygotiken följdes av i stort sett alla historiska stilar i ny tappning, men i Sverige var det framför allt nyrenässansen som fick genomslag i städerna. Man talar också om klassicism i stenstaden som växer fram under senare delen av 1800-talet. Klassicismen hämtade inspiration från både renässansen och antiken och många byggnader har olika former av pelare, såsom pilastrar runt fönster och överallt på fasaden, och så kallade frontoner, som är tempelliknande och triangelformade gavlar eller tak som placerades ovanför husens portar och fönster.

160525_områdesbilder_achebergsg_002.jpg
280033_viktoriag_8_low_0001.jpg

Gipsornament och putsade fasader
Några kännetecken för nyrenässansens arkitektur var att fasaderna återigen dekorerades med ornament och att man använde kompositionsprinciper från europeiskt 1400-, 1500- och 1600-tal. Den italienska renässansen dominerade arkitekturen i Sverige till en början och det som var typiskt för den kan man också se i 1880-talets byggnader. Det var till exempel putsade fasader i ljusa färger såsom gråvitt, gulbrunt och gulbeige för att efterlikna den gula sandstenen. Sockeln målades i samma färg eller i en något mörkare ton medan fönsternischer och entréer var nöt- eller rödbruna och mörkt grågröna. Exteriörerna var symmetriska där fönstren var indragna och jämnt placerade. De var för det mesta uppdelade på tre plan där den mittersta delen var rikast dekorerad och då med klassiska motiv i gips. Portarna var ofta tvådelade med glasdetaljer och taken var flacka med svart- eller rödmålad plåt.

Många hus hade också så kallade rusticeringar som betyder att delar av utsidans murverk lämnades råhuggna och stack ut från den övriga fasaden. 1880-talets rusticeringar kan man framför allt se i byggnadernas två nedersta våningar då i en stenimiterad putsrelief. Vid 1880-talets mitt ökade intresset för det man kallade ”äkta material” såsom tegel och natursten, vilket annars var mer tidstypiskt för 1890-talet, men man fortsatte samtidigt att formge byggnader med gipsornamentik och putsade fasader ända in på 1900-talet.


Inspiration från renässansen och antiken med dekorerad arkitektur med ornament. Symmetriska och putsade fasader i ljusa färger och jämnt placerade fönster. Fasader med pelare, pilastrar, frontoner och rusticeringar.

Mörka och svulstiga interiörer
Som en stark kontrast till husens släta och ljusa exteriörer inreddes hemmen i mörka färger med svulstiga kakelugnar, stora ekmöbler, prydnadssaker och tunga textilier. Rummen hade kraftigt markerade stuckaturer och snickerier.

Symmetri var också något som präglade bebyggelsens utformning i slutna kvarter. Det var ovanligt att arkitekter anlitades för planerna av husen, möjligtvis för gatufasaderna, men det fanns inget intresse för gårdarna som exploaterades hårt. Man ville få plats med så många lägenheter och så stora ytor som möjligt. Gårdshusen låg för det mesta i vinkel mot gatuhusen och var en våning lägre. De var ofta mörka och trånga och här bodde de fattiga.

Det var överlag en markant uppdelning i 1880-talets bostäder. Överklassen hade eleganta lägenheter på nya, trädförsedda gator medan arbetar- och medelklassen bodde på de smalare och mörkare tvärgatorna.

Vi rekommenderar


Läs vidare bland fler ämnen